Stötta Åkersberga Basket, bli medlem!
SportAdmin använder Cookies för att förbättra din användarupplevelse. Genom att klicka på Jag Godkänner tillåter du detta. Här kan du läsa mer om cookies och hur SportAdmin använder dem.

I huvudet på coach 2025-01-12 En match med två ansikten

I huvudet på coach 2025-01-12

 

En match med två ansikten

Första fajten 2025 avklarad.

Mot våra antagonister från västra aros.

Två jämna fajter ifjol.

En vinst. En torsk.

Samma som året innan.

Aros gick upp som lag tre ifjol. Vi som lag fyra.

Nu är vi båda i Superettan och hade inför gårdagens drabbning vunnit fem matcher var.

Aros inledde klart bäst.

De var hungrigare.

Spelade intensivare.

Och vi fick direkt problem i 1-1-spelet.

Och i returtagningen.

Samtidigt som vi drällde med bollen och hade 12 jävla turnovers.

De vinner Q1 med 29-20 och Q2 med 29-14.

De gör 40 poäng i färgen.

Lukas och Joel håller oss någorlunda kvar i matchen tack vare bra skytte från down town.

I halvtid gör vi det vi kan för att skaka av oss julskinkan och köttbullarna.

Lovar varandra att fightas.

Och jävlar vad vi började fightas.

Vi går till zonpress och zon för att få enklare offense och för att packa ihop färgen i defense.

Det funkar så in i helvete. Vi vinner Q3 med förkrossande 4-27. Aros kommer ingenstans. Och vi går från minus 27 till ledning med ett.

Q4 blir ett 10 minuter långt drama, där Aros till slut drar det längsta strået och vinner välförtjänt matchen med 86-79.

Surt som fan. Visst. Men känslan är ändå helt okej. Vi visade i andra halvlek att vi är tuffa att möta när vi spelar vårt intensiva försvar.

Joel fick pris som matchens spelare. Joel gör 15 poäng, varav 9 poäng från down town, och är felfri från straffkastlinjen. Lukas hissade i fyra viktiga treor och gör 13 poäng, Hampus gör 12, Beasley 7, Sarunas 7, Jonte 7, Gjerulf 7, Jon 7, Max 2 och Hugo 2.

20 turnovers, returtagningen och intensiteten i D från start måste förbättras till på onsdag då vi möter förhandstippade topplaget Djurgården borta kl 19.

Framåt stolta Åkersberga!

I huvudet på coach 2025-01-04

I huvudet på coach 2025-01-04

 

TACK OCH GOD FORTSÄTTNING!

 

Idag fyller Philip Gjerulf 22 bast, grattis!

Philip snittar 13,8 poäng och 7,2 returer så här långt i Superettan.

Lukas Gyllensten är i skrivande stund med HU18-landslaget och spelar Baltic Sea Basketball Cup. Han har sällskap i landslagstruppen av ytterligare en Åkersbergaspelare, Lukas Wallengren, som spelar H19-SM med klubben, till vardags i RIG Norrköping.

Herrlaget återsamlades i torsdags i Multihallen för ett första lättare pass efter jul/nyårs-ledigheten.

Extra roligt var att Arre Lindgren tränade med laget igen.

Det var 1,5 år sedan den där olyckliga knäskadan mot Blackeberg.

Visst såg han lite flåsig ut, men fan movesen, treorna och dunkarna kändes igen.

Det får en gammal coach att hoppas …

Du som är medlem på den här sidan vet hur bra Arre var innan skadan. Han var lagets bästa spelare säsongen 22/23 i Basketettan. Fan han hade 21 poäng på nio minuter innan korsbandet rök ifjol.

Men det är en bit kvar till formen och så måste vi försöka lösa transportfrågan till och från studiestaden Uppsala.

Vi behöver helt enkelt en sponsor som kan stå för en hyrbil i fem månader.

Löser vi det, så …

På tal om sponsorer så vill jag sända ett STORT TACK OCH GOD FORTSÄTTNING till våra eminenta sponsorer DNA Bygg, McDonald´s, Sakproj Byggsamordnare, Trend Eagle kepsar och mössor, Bistro Fusion, YMR Kommunikation, Stora Coop Åkersberga, Suzuki Sthlm Norr, Rescado Fastigheter, Updal Solutions, Birres Bar och Frederik Zäll. Utan er skulle inte den här satsningen vara möjlig!

Är du också intresserad av att stötta Åkersberga Basket så kan du surfa in på https://akersbergabasketherr.se Där kan du läsa mer om herrlaget och om klubbens sponsorerbjudande.

Från och med måndag 6/1 är det fullt fokus på andra halvlek av Superettan-säsongen.

Just nu ligger vi på 9:e plats av 14 lag i den stentuffa serien. Bara en plats från en slutspelsplats.

Tänk dig om Åkersberga skulle gå till slutspel i Superettan, som nykomlingar! Då jävlar fyller vi Multihallen. Men det är långt dit. Halva serien kvar.

Januari rivstartar med Aros borta lördagen den 11/1, Djurgården borta onsdagen den 15/1 och Ockelbo borta lördagen den 18/1. Ett jävla tufft program jag vet, men stämningen i laget är riktigt bra just nu efter tre raka segrar innan jul mot AIK, Malbas och Blackeberg.

Nästa hemmafajt är först söndagen den 26 januari kl 18.00 mot AIK i Multihallen.

Slutligen vill jag önska dig, som stöttar Åkersberga Baskets stolta herrlag i vått och torrt EN GOD FORTSÄTTNING!

Vi syns i hallen!

 

Foto: Johan Asplund @flyonthewall.se

I huvudet på coach 8/12-24 kl 22.30

I huvudet på coach 8/12-24 kl 22.30

A sense of urgency

Jag ska vara ärlig.

Jag har mått skit hela veckan.

Vi åkte hem från Sollentuna Sporthall i onsdags kväll med svansen mellan benen.

Innan dess ett långt lagmöte.

Har nog aldrig tvivlat så mycket på min egen förmåga som coach, som just då.

Grabbarna i laget var dock fantastiska.

Stöttande.

Var och en tog sitt ansvar för en av de tyngsta förlusterna i mitt basketliv.

En match vi verkligen behövde vinna.

Jag orkade inte skriva I huvudet på coach.

Det hade inte blivit bra.

Så jag gav fan i det.

Ledsen för det.

 

Vi tappade Turebergsfajten från start.

Vi spelade utan denna krönikas viktiga rubrik.

Och vi försvarade inte trepoängslinjen i första halvlek.

 

I torsdags tränade vi tillsammans igen i Multihallen.

Onsdagssnacket hängde i luften.

Känslan mitt i eländet var ändå lätt positiv.

Medvetna om vilken nivå vi faktiskt tävlar på.

Att vi hade modet att gå upp i våras.

Utan lönebudget.

Med 90 % egna produkter.

Vi visste att det skulle bli tufft som satan.

Men vi gjorde det.

 

Jag kom till Vasalundshallen kl 15.00 idag.

Hade coachat Easy Basket i Byängshallen innan.

Snacka om kontraster.

 

En timme innan fajt.

Kramade om spelarna.

Känslan av ett vi.

Svårt att beskriva det på något annat sätt.

Ett vi.

Mot världen.

Men skulle det räcka mot AIK?

AIKs högsta representationslag.

 

De saknade ett par nyckelspelare.

Pratade med deras sympatiske och framgångsrike coach Fred Drains om det innan matchen.

Om att man som ung spelare alltid ska vara redo om ditt nummer kallas.

AIKs spelare var redo.

De kom ut svingandes.

Men det gjorde vi också.

Jonte Gunnarsson spelade verkligen med a sense of urgency idag.

Tog tag i taktpinnen från minut ett med tufft försvar, bra returtagning och scoring i fart.

Kanske lite för mycket sense of urgency då Jonte hamnade i tidigt foultrubbel.

Men då klev Jon Jonsson in i handlingen.

Det här var tredje matchen Jon spelade efter sin comeback i Åkersberga Baskets herrlag.

Och nu jävlar var det den gamle Jon tillbaka på allvar.

Han var fantastiskt bra idag.

Slet i försvar.

Slet i returtagningen.

Och scorade.

Jonte åkte ut i tredje.

Gjerulf åkte ut i fjärde.

Så det blev 27 minuter för Jon, som dundrade i 20 poäng och tog 10 ribbor.

Sarunas Pabreza var också effektiv idag med 22 poäng på 10 av 16.

Gjerulf gjorde 16 poäng på 6 av 11 och var riktigt bra tills han åkte ut.

Likaså Joel Halling 11 poäng, Jonte Gunnarsson 10 poäng, Lukas Gyllensten 9 poäng och Hampus Åhlin 8 poäng. Samtliga var kraftigt bidragande till segern. DaeShawn Beasley gjorde 3 poäng, men hade 3 steals och en fet block som inte syns i statistiken. Han gav oss viktiga minuter. Nionde spelaren i rotationen, Hugo Borg, gjorde också två fina inhopp, när Åhlin behövde vila.

Vi vinner Q1 med 21-25.

Q2 slutar 19-19.

Sedan exploderar vi och vinner Q3 med 18-32.

Q4 var en lång pina.

Inte på grund av att vi spelade dåligt.

Bollen gick stundtals som på ett snöre.

Utan för att viljan att knipa lagets tredje seger i Superettan var så efterlängtad att det gjorde ont i kroppen.

Tack och lov för Hampus Åhlin när det blåste snålt i mitten av fjärde.

Hampus fick hela laget att lugna ner sig.

Han tog upp bollen mot den stentuffa AIK-pressen och bjöd på smart passningsspel.

 

Så tog den feta damen ton.

Fan hon vrålade i mina öron.

83-99 till Åkersberga.

Den känslan.

När magontet och pannknacket tillfälligt släppte.

 

Jublet i omklädningsrummet.

Lättnaden.

Glädjen.

Gemenskapen.

Vi bevisade något idag.

 

Låt oss njuta några timmar till.

Innan vi börjar fokusera på Malbas hemma på lördag 14/12 kl 16.00 i Multihallen.

Ett av i mitt tycke seriens bästa lag.

Kan vi rubba dem?

Vi blev ju rejält avklädda nere i Malmö.

Ingen aning.

Men vi ska försöka spela med samma sense of urgency som idag.

I huvudet på coach 1/12-24 Pisshumör och pannknack
I huvudet på coach 1/12-24
Pisshumör och pannknack
Anledningarna är flera.
Men skit i det.
Vem bryr sig?
Knappt jag själv längre.
I eftermiddags fick vi besök av Sloga, ett av Superettans power houses, som har en uttalad målsättning att vinna Superettan och gå upp i SBL. De är på god väg med 8 av 9 segrar inför eftermiddagens fajt i den här jämna och tuffa serien. Landets näst högsta.
Känslan i Åkersberga Baskets herrlag var god inför matchen. Vi är på väg uppåt i form igen efter 2-3 veckors skade- och sjukdomselände. Mykoplasma. Vad fan är det? Hampus Åhlin och Philip Gjerulf var tillbaka, efter att ha missat både Huddinge och Alvik. Det märktes redan från start. Vi är starkare och bättre med dessa herrar i startfemman.
Vi inledde bättre än Sloga. Taggade. Hungriga efter framgång. Försvaret bet, bollen svingades och vi dundrade i våra skott med bra procent. Vi är upp 22-19 efter första perioden.
Jonte Gunnarsson spelade med en ond axel, men gjorde det med bravur. Vår lagkapten är en fantastisk resurs, smart, stark och tuff i D. Dessutom sköt Jonte bra idag. Om än på få försök. Och när Jonte behövde vila hade jag idag lyxen att byta in Jon Jonsson på samma position. Jon, som officiellt la sina 48:or på hyllan i somras, gjorde välkommen comeback idag. Inte i toppform. Men Jon är en klasspelare, tuff, smart och med rutin i överflöd. Det var en fröjd att se honom sitta i knät på 226 cm Dujkovic, som fick jobba hårt för sina poäng idag. Vi håller honom på 11 och 5, jämfört med normala 20 och 10. Tacka firma Jonte och Jon för det.
Tillbaka i laguppställningen idag var även Oliver Stenvall. En av mina favoritspelare från Åkersberga Baskets gyllene årgång födda 03/04 med tre USM-guld och ett USM-silver på meritlistan. Ingen scorer, men en av landets bästa försvarsspelare på guardpositionen. Inte heller han i toppform. Men Stenis bjöd på Stenis-grejer precis de minuter jag bad honom om, dvs de minuter jag behövde vila Hampus Åhlin. Hampus var återigen en av våra bästa spelare, inte minst i starten av tredje när han var magnifik och styrde och ställde som vanligt med stort engagemang.
Vi tappar greppet tillfälligt i andra perioden. Sloga går på ett run och vi lyckas bara scora nio poäng, vilket ger 31-41 i halvtid. Att hålla Sloga på 41 är bra. De gillade verkligen inte att möta vårt höga presspel. Men 31 framåt är för lite. Huvudena hängde lite i omklädningsrummet i halvtid. Det är förståeligt. I omklädningsrummet sitter idel vinnare. Riktigt bra basketspelare som vunnit på många olika nivåer på både ungdoms- och seniornivå. Men nu är vi i Superettan. Vi i Åkersberga Basket. Utan lönebudget. Med 90 % egna produkter. Jag glömmer det ibland när jag är på sånt här jävla skithumör.
Snacket är bra. Vi gjuter mod i varandra. Vet vilka vi möter och att vi är långt ifrån favoriter att vinna, men lovar varandra dyrt och heligt att fightas i 20 minuter till. Oavsett vad som händer där ute.
Det gör vi.
Satan vad vi gör det.
Tredje perioden innehåller drama, känslor och stundtals jävligt bra basket.
Perioden slutar 21-21 och vi är fortfarande 10 ner.
Men Sloga är pressade och vårt försvar får coachen att kasta tavlan vid ett par tillfällen.
Vi ler. Sånt är kul.
Vi har lite ring ut vid ett par avgörande tillfällen.
Men laget kämpar heroiskt.
Vi vinner fjärde med 25-23, men förlorar matchen med 77-85.
Sloga andas ut. Man kan se det. De kom undan med blotta förskräckelsen.
Philip Gjerulf får pris som matchens lirare i Åkersberga. Han gör 21. Så jäkla skönt att ha Philip tillbaka på planen. Han är stor och stark, har bra returtagningsegenskaper och skjuter bollen jävligt bra. I Sloga går priset till Dragan Damjanovic. Han gör 29. På 13 av 19. Stor. Stark. Och lika rutinerad som Jon.
Jag andas in. Försöker hålla min frustration inombords.
Gör ett försök att bjussa på den lilla energi jag har kvar.
Få laget att sträcka på sig.
För den här matchveckan har bara börjat.
Vi har Tureberg borta på onsdag och AIK borta på söndag.
Jag behöver väl knappast understryka att det är viktiga matcher för oss?
 
Toppen av Superettan ser ut så här just nu:
1 Wetterbygden 10 segrar på 11 försök.
Vi torskade mot dem med 2 poäng.
 
2 Sloga 9 segrar på 10 försök.
Vi torskade nyss mot dem med 8 poäng.
 
3 Fryshuset 8 segrar på 8 försök.
Vi torskade mot dem med 7 poäng.
 
Det är en anledning till min frustration.
 
Däremellan blev vi fullständigt avklädda av Malbas och Alvik.
Föll mot Huddinge med 4 med Hampus och Gjerulf borta.
Tappade onödiga poäng mot Eos borta, som dock är bättre än många tror och torskade på sista skottet mot Alvik igår.
Och så har vi vunnit två matcher mot Eos och Tureberg hemma.
Två segrar på nio försök.
Snålt kan jag tycka.
Just nu är vi på plats 12 av 14 i tabellen. Strax ovanför nedflyttningsstrecket.
Vi vill högre upp.
Vi har kapacitet för det.
Tror jag.
Men vad vet jag?
Jag är bara en känslomänniska på pisshumör.
Med pannknack.
I huvudet på coach 17/11-24

I huvudet på coach 17/11-24

Hej, coach, hur mår du?
Tack det är helt ok!
På vilket sätt?
Jag började lördagen med att coacha pojkar 2016:s första matcher någonsin i förmiddags i Vasalundshallen västra. 
Den basketglädjen tar jag med mig från lördagen den 16/11-2024!
Men spelade ni inte precis en match i Superettan vs Alvik som ni förlorade med förkrossande 68-113?
Absolut. Vi hade inte en chans.
Alvik var bättre i allt.
På varje position.
Men hur i helvete kan du då vara så positiv?
För att jag såg Åkersberga baskets framtid spela basket idag, klubbens åttaåringar kämpa och göra sitt bästa.
Men Superettan då?
Vad ska jag säga?
Vi försökte och fick regelrätt däng och spö.
Saknade ni inte en massa ordinarie spelare?
Vad spelar det för roll?
Vi fick ju storstryk.
Vi höll inte måttet idag som lag.
Jag höll inte måttet.
Motståndarnas coach var mycket bättre än mig.
Deras lag var mycket bättre än mitt.
Betyder det att vi kastar in handduken? Viftar med vit flagg? Lägger oss ner och grinar?
Knappast.
Vi vet vad vi har och vad vi kan när vi har fullt lag.
Räcker det för att  exempelvis slå Alvik borta?
Ingen aning.
Men vi har ett mål med årets säsong.
Vi ska försöka hänga kvar i Superettan herr.
Landets näst högsta serie på seniorsidan.
Som nykomlingar.
Och oavsett vad diverse hobbytyckare tänker så är det vår verklighet. Vad vi har råd med att tävla på för nivå. Vad vår klubb tycker är viktigt. Utan importer. Utan löner. Med egna produkter.
Och duger inte det för kaffekoppsmaffian, för poddproffsen, för basketsverige, so be it. Gnäll hur mycket ni vill. Vi tävlar så högt vi kan. Och håller vi inte i varje fajt, när förkylningar och skador får våra bästa spelare på fall, så gnäll på. Men lita på att vi i Åkersberga Baskets herrlag kommer att fightas hela säsongen och när den feta damen sjunger så är det som det är, så blir det som det blir. Räcker det för förnyat kontrakt, så kanon. Om inte, så fortsätter vi fightas från den nya positionen i Basketettan. För vi är en liten klubb, utan falsk ekonomi, utan banklån för att köpa dyra importer som ingen bryr sig om, i en liga som är totalt ointressant, för att lagen består av spelare som inte representerar din klubb, utan enbart är på plats för att lyfta lön, för att jaga stats och hitta ett jobb någon annanstans.
Vill du skjuta ner oss för det?
Varsågod.
Oavsett så kommer vi att fortsätta att tävla på den nivå vi befinner oss på just nu.
För vi är Åkersberga Basket.

I huvudet på coach lördag 9 november 2024 kl 21.40

I huvudet på coach lördag 9 november 2024 kl 21.40

 

OBS! Kraftigt censurerad text …

Jag har lovat att jag ska skriva precis vad som rör sig i huvudet på coach. Men just i kväll funkar inte det. Därför kommer här en kraftigt censurerad variant. 

 

Ögonblick av tomhet

Konkretiserar döden

Därför är jakten på utfyllnad

Så fasansfull

När ensamheten slår som hårdast

 

Jag skrev dessa rader som 20-åring.

Trodde aldrig att de skulle vara så aktuella idag när jag sakta vandrar hemåt efter en planka och en bira hos Birres.

Röda coachskor över regntung asfalt.

Birres är en riktigt bra bar.

Du känner dig alltid välkommen.

Dessutom är Birre ett stort fan och sponsor av Åkersberga Basket.

Bara en sån sak.

För ett par timmar sedan lämnade jag Edbohallen med nedsjunkna axlar efter 84-80 mot Huddinge.

Ett resultat som i sig inte skäms för sig.

Men ännu en hedersam f … jävla förlust.

Visst, jag skulle kunna skylla på massor.

De spelare vi saknade på grund av feber, ryggont, höftont med mera.

Men vad fan hjälper det?

Jag skulle också kunna lyfta det positiva i att vi vände minus 17 till ännu ett drama.

Men vad spelar det för roll?

 

Har du hört 16-åriga Margaux Flavet sjunga i årets upplaga av Idol?

Jag får tårar i ögonen och rysningar varje gång.

 

Ska jag härja om att vi tappar fajten på eget grepp? I returtagningen och på golvet i första halvlek och alla dessa jävla turnovers när vi precis erövrat bollen? På grund av en fysisk och aggressiv jävla press. Där det grå laget valde att fria för det mesta. Speciellt i första halvlek.

Lyssnar på She used to love me a lot med Johnny Cash och tankarna skriker att det här är inte rätt forum.

Öppnar en Urquell till.

Ju mer jag lär mig om vår ädla sport. Desto mindre känner jag att jag kan ...

 

Kollar in lördagens resultat.

Tureberg tar årets första seger med 85-77 mot Blackeberg.

Aros slår Alvik hemma med 72-70.

Sloga betvingar Ockelbo med 90-87.

Wetterbygden fortsätter att övertyga och vinner med 106-85 mot AIK.

Och Fryshuset slår Eos med 96-89.

 

Tittar på tabellen.

Wetterbygden leder. Bara en torsk på 9 fajter. Vi föll med 4 poäng mot dem.

Fryshuset tvåa. Fortfarande obesegrade. Vi föll med 7 mot dem.

Vi har vunnit två av sju. Ligger just nu 11:a. Eos är 12:a, Djurgården 13:e och Tureberg 14:e.

Två åker ur.

Men det är jämnt så inåt helvete.

 

Vad trodde jag? Att vi skulle dansa igenom den här serien också? Landets näst högsta seniorserie?!!!

Åkte på en jävla fotoblixt i tunneln hem. 89 på 70-väg.

Ser INTE fram emot det brevet i veckan.

Men det är en sådan lördag.

 

Fan vad jag …

 

Bäst i Åkersberga idag var Jonte Gunnarsson med 20 och 9 och strålande försvar tillsammans med 18-årige Lukas Gyllensten som dundrade i 22 poäng på 9 av 14, varav 4 av 7 från down town.

Frågar du mig så är Turn the page med Metallica är en av världens bästa låtar.

Vet att det är en cover på Bob Segers fantastiska sång.

Men Hetfield gör den grymt.

 

Vad fan är m …?

Inte här.

Inte nu.

 

Kanske borde jag marknadsföra nästa veckas hemmamatch mot Alvik istället?

Vi möter mesta mästarna om en vecka, lördag den 16 november kl 18.00 i Multihallen B.

B?!

Ja, det är något stort event i A-hallen.

Men B-hallen är helt okej. Vi kan nog fylla den med 350 personer om vi jobbar lite.

Alvik drar.

Superettan drar.

Och Åkersberga är ofta jävligt starka hemma. Det drar.

 

Dessutom är Suzuki matchsponsor.

De kommer att lotta ut en weekendbil på entrébiljetten (gäller så klart även årskortsinnehavare).

Du får din lott i entrén.

Räkna med publikfest.

Och ett revanschsuget Åkersberga.

Förhoppningsvis hela och friska igen.

Förhoppningsvis också med en coach på bättre humör.

Söndag 3 november 2024

I huvudet på coach

Söndag 3 november 2024

 

Almost heaven, Åkersberga …

… Blue Ridge Mountains, Shenandoah River
Life is old there, older than the trees
Younger than the mountains, growing like a breeze
Country roads, take me home
To the place I belong …

180 personer var på plats och sjöng Country Roads igår i Österåkers Multiarena när Åkersberga tog emot obesegrade topplaget Fryshuset, som gått fram som en ångvält hittills i seriesystemet.

Klubbens P13-lag hade match i Södertälje på förmiddagen, åkte hem och hejade på herrlaget, och åkte tillbaka till Södertälje för ny match på kvällen.

Gåshud.

Uppkast. Bollen till Frysen.

Vi går gubbe. Aggressiv bollpress. Bra kommunikation i screens. Frysen strugglar. Men med 0,5 sekunder kvar på skottklockan lyckas Yousef Ghanem scora från ett eurostep.

Inte en sån fajt, hinner jag tänka.

Vår första possession går till Jonte i ett bra mid range-läge nära baseline. Ring ut.

Frysens nästa anfall missas, men vi tappar i returtagningen.

0-4.

Fler enkla missar och misstag från Åkersberga. Några tidiga korkade fouls. Fler skott som sitter at the buzzer från Frysen.

5-13.

Får Malmökänsla.

Inget ont om Malmö.

Men bara minnet av Malbas borta ger mig konvulsioner.

Men så snor Sarunas en boll och flyger över golvet och scorar.

Jag knyter näven.

Nu stämmer liret och vi går till periodpaus med 22-23.

Det är match.

Vi står upp

Fight club.

Förkylningsdimman skingras av adrenalinet.

Frysen vinner andra perioden med 16-19 och vi går in i omklädningsrummet med underläge 38-42.

Känslan i laget är att vi kan ta det här.

Bara foulproblem på Gjerulf oroar.

Tredje perioden blir ett virrvarr av kaos, känslor och stundtals riktigt jävla bra basket. Vi vinner perioden med 20-17 och är bara minus ett inför fjärde.

Publiken jublar.

Jag svär.

Gjerulf utfoulad.

Han en teknisk foul efter det. Hans sjätte foul. Den hamnar alltså på mig. En till och jag blir utvisad.

Så åker Sarunas ut.

Jag ser att han vill slita av sig tröjan och sparka på stolen.

Där ryker jag, hinner jag tänka.

Men Sarunas besinnar sig.

Ute på golvet fortsätter kampen.

Frysen får gå till straffkastlinjen 39 (!) gånger.

Svårstoppade Nathaniel Nzonyansi får skjuta 20 av dem.

Som lag sätter Frysen 29 av 39 från välgörenhetslinjen. 74 %.

Vi sätter usla 16 av 27 straffkast. 59 %.

Det är matchen.

Ställningen är lika långt in i fjärde.

Men så gör Frysen ett litet ryck.

Vi tvingas spela the foul game.

Det funkar sisådär.

Jonte stjäl sista bollen och rullar i 77-84.

Resultatet i sig är bra.

Jag tror inte att Fryshuset räknat med att deras tuffaste match hittills i Superettan skulle vara mot nykomlingarna från Åkersberga.

Men fan vad surt.

Hedersamma förluster är lik förbannat förluster.

Jonte Gunnarsson gör 18 poäng och den för november månad mustaschprydde Hampus Åhlin gör 20 och får pris som matchens lirare av den snart 78-årige speakern, Janne Larsson. Larsson senior la mikrofonen på hyllan efter en hyllad fjolårssäsong i Basketettan. Men han ställde upp för laget, som han gjort hela sitt liv.

En riktig basketlegend.

Tillika min farsa.

Matchens lirare i Fryshuset gick till rutinerade Leonard Halling. Där håller jag med farsan, han skadade oss mest, även om Nathaniel Nzonyansi var poängbäst med 27.

Vi tog bara ett kort snack inne hallen.

Känslan var helt annan än efter Malbas-debaclet.

Känslan att vi hör hemma i Superettan.

Känslan att vi är på väg att ta ytterligare ett steg som lag.

Nu laddar vi om och börjar preppa för Huddinge borta på lördag 9/11 kl 17 i Edbohallen. En ny tuff uppgift. Men långt ifrån omöjlig.

I hear a voice in the morning, how she calls me
Radio reminds me of my home far away
Driving down the road I get the feeling
That I should have been home yesterday, yesterday
Country roads ...

I huvudet på coach….. innan match??🤔

I huvudet på coach

2024-11-02

 

Innan match??? Nu har det brunnit på riktigt ...

 

Lördag morgon.

Matchdag.

Det där välbekanta pirret är redan på plats.

Har inte träffat laget på en hel vecka.

Har haft feber i fyra dagar. Karantän. Rodelträning.

Mycket scouting.

Fryshuset är just nu Superettans bästa lag.

Obesegrade.

Det är lätt att stirra sig blind på talangfulle Nathaniel Nzonyansi som droppade 27 mot favorittippade Sloga.

Men Frysen är mycket farligare än så. De är ett helt lag.

Hot överallt.

Snabba i transition.

Sätter mycket screens.

Och farliga från down town.

Hur fan stoppar man det?

Frågar du mig, så går vi till våra styrkor.

Tror på vad vi kan göra istället för att fokusera på motståndet för mycket.

För när det stämmer för Åkersberga.

Då kan allt hända.

I hemmalaget så har vi en del skavanker just nu.

Lite halsont. Överansträngda muskelfästen. Precis som i alla lag i november.

Vi mönstrar 11 gubbar idag; Jonathan Gunnarsson, Hampus Åhlin, Philip Gjerulf, DaeShawn Beasley, Sarunas Pabreza, Joel Halling, Elias Wilenius, Lukas Gyllensten, Noah Candell, Aiden Maier och Philip Molander.

Har precis sett Pacers - Pelicans.

Haliburton ser inte bekväm ut i sitt skytte.

Bara han inte blir en ny Ben Simmons.

(Knicks kross av Pistons såg jag såklart live i natt).

Nu sitter jag här hemma vid köksbordet med en kopp java.

Höstsolen smeker gräsmattan (skryt), mest mossa i min matta. Men det är vackert det också.

Kände att jag ville bjussa på mina tankar och senaste infon inför dagens spännande fajt.

Jag vet att det är höstlov.

Förmodligen många bortresta?!

Svårt att veta hur många vi blir på läktaren idag.

Hoppas på att alla som är på hemmaplan tar tillfället i akt att gå på fajten.

Det blir garanterat en ny basketfest.

Den bästa basketutbildningen Åkersberga kan erbjuda.

Nu väntar fix med matchprogram. Svårt att göra klart. Frysen har bara lämnat en 18-mannatrupp. Får gissa vem som ska lira och i vilket nummer, med hjälp av deras första fem segerfajter.

Vad tror du? Ska jag printa 200 program?

Kommer du?

Måste också komma ihåg affischer, biljetter, pris till matchens lirare från popkocken Frederik Zäll och de där nya mössorna från vår sponsor Trend Eagle, som sålde slut när vi slog Tureberg senast. Nu finns det fler! 150 kronor/styck uppe i kiosken ovanför läktaren. En perfekt julklapp till alla som älskar Åkersberga Basket. Och vi är många!!

Har inte löst vem som ska vara speaker ännu. Kristian Bodingh, som gjort ett utmärkt jobb de senaste fajterna, dömer Telge Open i helgen. Gurkan messade mig igår natt och sa att i värsta fall får han vara speaker. Jag svarade att vi löser det i morgon. Nu är det i morgon. Idag. Är du sugen? Tjoa till!

Längtar till 15.45. Känslan när ni i publiken sjunger med i Hermes House Bands coverversion av Country Roads är fet. Det är tändvätska. På riktigt. Därför kör vi låten två gånger. Även efter presentationen. Sedan ska lädret upp i luften.

Hade någon för ett par år sedan sagt att Åkersberga Baskets herrlag skulle spela mot dåvarande SBL-laget Fryshuset idag, så hade jag skrattat. Nu är vi där.

Oavsett resultat idag är jag sjukt stolt över den här gruppen.

Över det här laget.

Hoppas vi syns i hallen!

 

//El Jefe

I huvudet på coach

2024-10-20

Prestationen mellan öronen

Idrottspsykologi. Jag kan inte skryta med att jag är utbildad i ämnet. Men något har man väl snappat upp sedan 1978, när jag gjorde mina första trevande layups i Sörahallen B. Idrott sitter så inåt helvete mellan öronen. Skillnaden mellan bra spelare och okej spelare på den här nivån handlar om självförtroende, förtroende i gruppen, förtroende hos coachen, känslan i gruppen, viljan att offra sig för varandra, att man tycker om varandra och att man tror på varandra.

Med risk för att vara tjatig, Åkersberga Basket är nykomlingar i Superettan. Jag har hela tiden flaggat för att resan kommer att vara bumpig. Som en turboprop genom en svensk höststorm. Men lik förbannat så var vi favoriter att ta poäng mot Tureberg idag hemma i Österåkers Multiarena. I våra huvuden, i fansens huvuden, i medias huvuden.

Starten på fajten var helt ok. Vi börjar gubbe. DaeShawn Beasley som PG, Sarunas Pabreza som SG, Hampus Åhlin som SF, Philip Gjerulf som PF och Jonte Gunnarsson som C. En bra femma. Mycket rutin. Mycket muskler. Tureberg startade med i princip fem guards. De lirade med fem ute, skapade stora ytor för deras snabba spelare att attackera och när vi hamnade i scramble mode, så kickade de lädret till fria trepoängsskyttar. Vårt initiala ryck raderades ut och efter Q1 var vi upp med snåla 25-22.

Stora darren var nära, men vi påminde varandra om vilka vi är, var vi befinner oss och vad vi är bra på. I andra gick vi till våra styrkor. Det är många lag i Sverige som fått käka frukt. Så också Tureberg. Det funkar. Vi vinner andra med 19-13 och går till halvtidsvila med nio upp.

Turebergs kvicka spelare tvingade oss att gå small ball. Jag krympte rotationen till åtta gubbar i andra halvlek. Vi gör en stabil tredje period och vinner den med 25-20. Fjorton upp inför fjärde kändes tämligen tryggt. Men så krampade spelet. Vi vill ju så gärna vinna inför 275 jublande hemmafans. För vår egen stolthets skull. För säkrare mark i tabellen. För arbetsro. Men Tureberg spelar frejdigt, utan något att förlora. Och den där jäkla Melker Myron kan verkligen skjuta bollen i korgen. Han dundrar i sju av tolv treor. Jag har sett det förr. I H19 för något år sedan, då han bombade i 11-12 treor från Curry-range. Vi jagade honom, men på något jäkla sätt kom han ändå loss och hissade i ännu en trea. Och ännu en. Han fick även hjälp av Vince Preston som hissade i tre av fyra från down town. Plötsligt är det nerv i fajten på riktigt. Varje possesion viktig. Vi kastar bort några enkla. Hallen håller andran. Men så svarar vi. Med några steals och några nyckeltreor.

Segersiffrorna skrivs till 93-87. Philip Gjerulf blev matchens lirare i Åkersberga och Vince Preston i Tureberg. Jublet var högt och gratulationerna många. Tack för det fina stödet!! Själv sjönk jag ner på bänken i omklädningsrummet. Snackar med grabbarna. Känner inte glädje direkt. Mest lättnad. Sjukt i sig. Vi har just vunnit vår andra seger i landets näst högsta serie. Det är historiskt. Men ändå … mest lättnad. Nu fyra timmar, en kall bira och en fantasydraft senare börjar glädjen och stoltheten komma smygande.

Nu väntar filmsession och shootingpractice i morgon. Sedan ska vi jobba vidare på det vi som grupp strävar efter, tror på och vet att vi kan. Då kommer Åkersberga Baskets herrlag att vara ännu skarpare. Förhoppningsvis redan om två veckor när vi möter obesegrade topplaget Fryshuset hemma den 2 november kl 16.00 i Österåkers Multiarena. Då är idrottspsykologin omvänd. Då är pressen på Frysen. Vi har allt att vinna.

Bästa baskethälsningar

El Jefe

PS! Vi tog några lagbilder idag med ett par av våra emininta sponsorer; DNA Bygg, Bistro Fusion och Birres Bar (bilden). Vill ditt företag också synas med Åkersberga Baskets stolta herrlag. Då är det bara att höra av dig!!

PPS! De nya fräsiga Åkersberga Basket-mössorna från vår sponsor Trend Eagle sålde slut idag, men jag lovar att det kommer att finnas fler till försäljning nästa hemmafajt.

Tuff, tung och lärorik helg i Malmö
I huvudet på coach
2024-10-14
Tuff, tung och lärorik helg i Malmö
I lördags kväll efter torsken mot Eos var jag förbannad.
På många saker.
Igår kväll när jag landade hemma i soffan vid 23-tiden var känslan en annan.
Tankarna handlade mer om hur vi i Åkersberga Baskets herrlag ska ta nästa steg i vår utveckling.
För vi är bra.
Men man måste också komma ihåg att vi är nykomlingar i Superettan.
Vi gick upp som fjärde lag från Basketettan Norra ifjol och igår mötte vi ett lag med uttalade SBL-ambitioner.
Att Malbas var storfavoriter att vinna mot oss på sin hemmaplan var ingen högoddsare.
Men förlustsiffrorna blev för höga.
Vi bjöd inte upp till den kamp vi brukar göra.
Som vi gjorde mot Wetterbygden i premiären.
Vi gjorde Malbas lite bättre än vad de är.
Missförstå mig rätt. Malbas är riktigt bra. Topp 5 i Superettan skulle jag gissa.
Men vi missade allt från start och började hänga med huvudena, medan Malmölaget var hetare än en motorhuv i Marbella. De dundrade i 53 % från down town och vi usla 21 %.
Det kommer att ta ett tag för spelarna i Åkersberga att anpassa sig till det höga tempot och tuffa försvarsspelet mot topplagen i Superettan. Men jag är övertygad om att vi löser det.
Den här gruppen har vunnit på alla nivåer från USM och internationellt spel via Basketettan och nu är vi i Superettan, landets näst högsta seniorserie. Ge oss några fajter till så är vi redo att vinna på den här höga nivån också.
Men det går inte utan hårt arbete.
Och det arbetet fortsätter redan ikväll.
För redan nu på söndag den 20/10 klockan 16.00 är det dags igen. Då kommer Tureberg till Multihallen. Räkna med ett EXTREMT REVANSCHSUGET ÅKERSBERGA som jagar lagets andra seger i Superettan. Då gör också DaeShawn Beasley efterlängtad debut i det gulröda linnet.
Hoppas vi syns på läktaren då.
För det kommer att bli en riktig fest med mycket känslor, energi och basket på hög nivå.
 
ALLA TILL MULTIHALLEN!!!
EOS vs Åkersberga

I hälen på coach

2024-10-13

kl 08.04

 

Tung dramatorsk mot Eos borta

I hälen gör det ont. Så in i helvete.

Jagade 7-åringar i ”vem är rädd för el jefe” förra torsdagen.

Så brann det till.

I huvudet på coach är det tungt.

Har snarkat sporadiskt på Comfort Hotel i Malmö och däremellan har tankarna snurrat om och om igen, efter gårdagens dramafajt i Superettan.

Kl 05.15 på lördagsmorgonen väcktes jag av James Hetfields klassiska intro till Seek and destroy. Ska man vakna efter en tuff arbetsvecka med 14 basketträningar, så ska man vakna med klass. Och brutalt.

Kl 07.00 samlades 10 spelare och två coacher på Arlanda terminal 5.

Det är ett fantastiskt gäng.

Handslagen, kramarna och garven får morgontröttheten att försvinna.

En kopp java gör förstås också sitt.

Längst fram i en dansk turbopropp pratar vi basket, Gurkan, Hampus, Jonte och jag.

Jag myser.

Det är goa gubbar.

Nåja, två gubbar och två spelare i sina bästa år.

Och vi är ute på nya äventyr tillsammans.

De yngre spelarna i laget sitter åtta rader längre bort.

Och surret är lika gott där.

Ett av samtalsämnena är att vi inte får underskatta Eos.

Det är helt absurt att vi behöver snacka så.

Det är vi som är nykomlingar i Superettan och de är etablerade.

Men efter den klara hemmasegern, vår första i Superettan-sammanhang, så svängde förväntningarna. Plötsligt var det Eos som jagade Åkersberga. Och inte tvärtom.

Det är en jäkla skillnad i idrottspsykologi.

Och vi gjorde allt för att försöka ändra på det timmarna fram till fajt.

Lyckades vi?

Ja, hyggligt. Det var i alla fall ett taggat Åkersberga som värmde upp i Eoshallen.

Men Eos var tydligt mer taggade.

De jagade revansch.

Och kom in med en helt annan energi.

De hade också gjort sin hemläxa.

Hade en lösning på vår zonpress.

Spelade ett tuffare försvar och ett smartare anfallsspel än vad de gjorde i premiären uppe i Åkersberga.

Matchen blev precis som tuff som jag befarat.

Det fick oss på hälarna i försvaret emellanåt.

Och gnälliga mot det grå laget och varandra.

Fan, vad vi gick i fällan.

Halvvägs in i fajten dunkar Nils Kihlström i Eos första ledning.

De vädrar skånsk morgonluft.

Åkersbergas resben skakar.

Men vi backar inte.

Vi fightas. Försöker.

Som coach i sådana här lägen försöker jag förstås ändra på något för att bryta mönstret.

Byter zonpress.

Går ner på en sjumannarotation.

Det går sådär.

Vi kommer närmare och är uppe i lika ett par gånger.

Men lyckas aldrig återta ledningen.

Vi faller med 82-74.

Jag är förbannad efteråt.

Nedstämd.

Upprörd.

Behöver 45 minuter för mig själv ute i den skånska kvällsluften för att sluta skaka.

Efter en tyst taxiresa tillbaka till hotellet så samlas laget i foajén.

Professionalismen hos lagkapten Jonte Gunnarsson och Hampus Åhlin är stor.

Likaså hos de yngre spelarna.

Ilskan släpper.

Pratet är försiktigt till en början.

Men så märks det att vi är ett lag.

Förståelsen för varandra.

Ärligheten i sina egna misstag.

Från både coacher och spelare.

Påminnelsen om vilket jävla äventyr vi är på.

Att vi faktiskt är nykomlingar i landets näst högsta seniorserie.

Att resan kommer att vara bumpy.

Att vi kommer att gå på fler pumpar.

Men också att vi kommer att ta flera tunga skalper under den här säsongen.

För så bra är vi.

När kemin stämmer.

När våra dalar blir lite grundare.

För våra toppar är höga.

Klockan 16.00 möter vi ett av seriens tuffare lag – Malbas - i Heleneholms Sporthall.

Då är det vi som jagar igen.

Historiska poäng och pannknack
Historiska poäng och pannknack
I huvudet på coach
2024-09-29
Historiska poäng och pannknack
Jag ska vara brutalt ärlig.
Jag är bakis.
Bakis efter att ha firat Åkersberga Baskets första poäng i Superettan, landets nästa högsta seniordivision.
Historiska poäng för den lilla gulröda klubben i mitt hjärta.
Vaknade på lördagsmorgonen med ont i magen.
Det är så mycket som står på spel.
Så mycket känslor.
Skittöntigt jag vet.
Med tanke på vad mycket ont på riktigt som pågår i världen.
Att då ha ont i magen för en sketen basketmatch känns jävligt lamt.
Men jag sa ju att jag ska vara ärlig.
Och basket är viktigt för mig
Superettan är viktig för klubben, laget och mig.
Har varit känslostyrd hela mitt liv.
Det är en förbannelse i vissa situationer, men också något bra.
Att det är viktigt gör också att vi tar denna resa på fullaste allvar.
Det svetsar samman en grupp, ett lag. Något som i min mening finns alldeles för lite av i detta individualismens tidevarv.
När lädret for upp i luften igår så såg jag ett lag, en grupp, som gillar varandra och som kämpar för varandra. För laget. Inte för jaget. Det har varit en av styrkorna bakom framgångarna för Åkersberga Baskets P03/04 och det är fortfarande styrkan i det herrlag som legat i toppen av Basketettan i tre år och nu tagit klivet upp i basketens finrum.
Jag säger finrum.
Vet att SBL finns.
Men i min värld så är Superettan finare. Ärligare.
Här köps inte framgångar.
Här tävlar de flesta helt utan importer.
Utan avlönade spelare.
Klubb mot klubb.
Och jävlar vad många bra spelare det finns.
Som sällan får chansen när storklubbarna köper sig tillfälliga framgångar med fyra importer.
Importer som i princip aldrig bryr sig om laget, om klubben. Utan bara om sina egna stats för att jaga en större lönecheck någon annanstans.
Jag är inte dummare än att jag fattar att det är professionell idrott.
Men det här är i mitt huvud.
Och i mitt huvud så behöver svensk basket tänka om.
Begränsa antalet importer.
Sanera ekonomin och lita på att svenska spelare faktiskt är tillräckligt intressanta ur ett publik underhållningsvärde.
Jag tror det.
Och det är därför jag är så imponerad över Alviks damer i högsta ligan.
Tror att de gör helt rätt.
Åkersberga tog kommandot direkt mot Eos.
Försvaret bet, vi delade på lädret och skyttet var utmärkt.
Vi ryckte åt oss en tidig tiopoängledning, som växte till 20.
Matchens lirare Jonte Gunnarsson lyste av revanschlusta.
Styrde i och ställde i D, slet ner returer och scorade.
Det var viktigt för Jonte. Jag såg hur han led efter att ha missat ett par närskott i crunchtime mot Wetterbygden.
Nu var lagkapten Gunnarsson i sitt esse.
Men han var långt ifrån ensam. Varenda en av de tio spelare som klev in på det havsblå golvet i Multihallen bidrog. Hampus Åhlin var återigen en avgörande faktor. Med sitt lugna och kloka spel. Ovärderlig rutin när det blåser.
För blåser gör det alltid när Åkersberga spelar i ledningen.
Vi är helt enkelt inte bra på det.
Det är lätt att vi hamnar på bekvämlighetens hälar, men det påminde vi varandra om vid ett flertal av matchens dalar.
Och så tog den feta damen ton.
I det här fallet en vältränad före detta ordförande i Kristian Bodingh, som konstaterade i högtalarsystemet att Åkersberga tagit denna historiska skalp med 87-69.
Jonte fick som sagt pris och i Eos gick matchens lirare till Elias Nilsson, som aldrig gav upp, utan kämpade i 40 minuter för sin nya klubb.
Samligen i omklädningsrummet efter ett flertal kramar från vänner i publiken var magisk.
Energin i ett lag som gjort något speciellt är otrolig.
Jag kan leva på sånt länge.
Åtminstone i två veckor tills det är dags för nästa fajter i Superettan.
Då drar vi till Malmö för retur mot Eos på lördagen den 12/10 och sedan Malbas på söndagen den 13/10.
Nu kommer Gurkan om 15 minuter.
Vi ska till Tenstahallen och coacha H19.
Det är den yngre halvan av samma lag som igår.
Samma fantastiska grupp.
Framåt stolta Åkersberga!
Matchens lirare Åkersberga - Wetterbygden
I huvudet på coach
Söndag 22 september
 
Förbannad och stolt
 
Det var mina känslor sekunder efter premiären i Superettan mot fjolårets tabellfyra Wetterbygden Stars. Det är mina känslor när jag sätter mig framför skärmen på söndagsmorgonen.
Förbannad över att vi faller på målsnöret efter att ha varit i ledningen nästan hela matchen.
Stolt över att vi står upp, att vi håller på den här höga nivån.
Förbannad över den hackiga starten på tredje, som fick oss ur balans och att vi inte lyckades stoppa bolljäveln i korgen på flera minuter.
Stolt över att vi jobbar oss tillbaka och återtar momentum.
Förbannad över att vi inte lyckades få igenom DaeShawn Beasleys arbetstillstånd, vi är fortfarande rookies när det kommer till sådana saker.
Stolt över hur alla tio som klev in på golvet under gårdagen bidrog till att Åkersberga så när vinner premiären.
Vi hade uppenbara problem att få stopp på Wetterbygdens rutinerade Flavio Gomes, som hade 20 pinnar i första halvlek. Jag övervägde dubbling, men viftade bort den idén. Lät Hampus Åhlin axla den rollen i starten av tredje och sedan tog Elias Wilenius över. Det funkade bra. Vi höll Gomes på åtta poäng i andra halvek.
I fjärde är vi upp 5-6 poäng länge, men Wetterbygden hissar i ett par viktiga treor i crunch time och plötsligt var det vi som jagade. Den korta rotationen i fjärde gav också jävligt trötta spelare. Det är mitt fel. Borde bytt lite mer. Det är dock lätt att vara efterklok, samtidigt som det var så jävla tryggt att ha Hampus på planen i 33:39 och Jonte, Gjerulf och Joel på 28 minuter. Det blev extra minuter för dem också då Sarunas Pabreza åkte ut tidigt i matchen på sin femte foul. På skitgrejer. Det gjorde mig förbannad, men jag försökte dölja det så gott jag kunde med respekt för det grå laget.
Hampus Åhlin blev matchens lirare i Åkersberga. Flavio Gomes i Wetterbygden. Joel Halling var high score i hemmalaget med 19 och gjorde en stark premiärinsats. Philip Gjerulf lirade stora delar av matchen med fyra fouls, men hänger ändå i 15. Lukas Gyllensten och Hampus Åhlin gör 12 var.
Stoltheten bubblade inom mig när 350 personer på läktaren sjöng Country Roads – ETT NYTT FETT PUBLIKREKORD FÖR ÅKERSBERGA BASKET – stort tack för stödet! Stort tack också till alla som bidrog till att arrangemanget blev jävligt lyckat. Det är de små detaljerna som gör att det stora hela blir bra. Från leendet i entrén och kiosken, motståndarnas fika i omklädningsrummet och fungerande sekretariat och statistik. Lägg därtill Bänkvärmarnas Henrik Schöldström som speaker och TV-sportens Björn Becksmo som kommentator. Varmt tack till alla som hjälpte till, ni är hoop heroes hela bunten!
Nu är äggen kokta. Två goda vänner från Wetterbygden snarkar i källaren. Plus fjolårets damcoach i Åkersberga Basket, Noah Godwin med flickvän. Basketball brings people together. We fight on the court, but are friends after. Vette fan varför jag switchade till engelska, men det blir mycket av den varan i år.
77-79 mot Wetterbygden är inte kattskit. Det är en premiär som alla i hallen tyckte var succé trots allt. Nu på lördag 28/9 kl 16.00 är det dags igen. Då kommer Eos från Lund på besök. Räkna med ett revanschsuget Åkersberga då.
Nu ska jag strax iväg till Åkersberga Sporthall och coacha H19 mot Norrköping.
Fortfarande förbannad.
Och stolt.
 
 
 
Kontakt

Har du frågor ring Jens på 0704-31 39 51 eller mejla Jens Larsson

 
Våra sponsorer